Varför skulle det vara något fel på november? Denna stackars förkastade månad tycks ingen mer än jag hålla av. De säger att den är grå och tämligen trist.. Regnig och rysligt ruskig! Men två av årets bästa högtidsdagar råkar infalla under just denna månad och därför kan den rimligtvis inte kategoriseras som årets sämsta!

På lördag är det Alla helgons dag. Det är en av det bästa dagarna på året! Jag kan inte helt förklara varför jag känner så. Det bara är så.. Jag får minnas mina som gått bort, hälsa på dem lite extra. Känslan jag får när jag kliver in genom grindarna till kyrkogården och möts av ljuset från ett ljushav är en som jag alltid längtar tillbaka till. Denna totala sinnesro och levande stillhet! Det känns som att den annars ganska öde platsen för en dag om året får nytt liv.

Jag tänker tillbaka på de människor som inte längre finns mer än i mina minnen. På de som jag i vardagen lätt tycks glömma bort. Denna dag är helig för mig! Jag vill ju numer alltid värna om det som är heligt.. för mig. Hur idiotiskt det än må verka för andra, men det bryr inte jag mig om!

På lördag vaknar jag tidigt.. Det kommer att vara kallt, mörkt och ruskigt. Blåsigt, blött och grått. Tyst, tomt och dystert. Mulet, kalt och vått. Men detta gör mig ingenting, denna melankoliska stämning. För det är ju faktiskt så, att det är i kontrasten till det grå, som färger blir som mest tydliga..